Brevlådor

När vi bilade en bit ut på Florida Keys upptäckte vi att många av husägarna satsat på lite annorlunda brevlådor.
Här kommer en liten kavalkad.

Invägning

Vi la oss tidigt i går. Jag tror alla var i säng före sju. Ett antal timmar skulle hämtas i kapp. Vi sov lite olika gott. Viktor sussade nog sötast. Irma var vaken några timmar mitt på natten. Jag sov bra men vaknade till emellanåt och lyssnade på stormen Egon.
Jag tror vi behöver lägga oss ganska ordentligt i tid i kväll igen om vi ska orka kliva upp vardagstidigt i morgon bitti. Arbetslivet lockar inte riktigt efter en månads semester men jag ser verkligen fram emot att få träffa mina kollegor igen.

På morgonen har vi haft den traditionella invägningen. Jag vet inte riktigt hur det började men vid de senaste semesterresorna har vi vägt oss före och efter för att se vad som händer med vikten under en resa.
Jag har gissat att jag och Viktor skulle ha oförändrad vikt, Niclas gå upp och Irma gå ner. Jag hade i alla fall delvis rätt.

Niclas har gått upp en liten aning, vi andra har gått ner. Jag är nöjd med att ha tappat 1,2 kg. Nu återstår att se om jag med mitt nyårslöfte kan lyckas hålla den nya vikten eller inte.

I dag ska vi åka hem till svärföräldrarna för lunch och sedan även hälsa på mina föräldrar. Det mesta är uppackat och nu får tvättmaskinen visa vad den går för.

Home sweet home

Nu sitter jag insvept i värmefilten jag fått av mamma och pappa i julklapp, med en kopp te framför mig på soffbordet. Det är så skönt att komma hem att jag släpper alla tankar på packning och smutstvätt och bara njuter. Niclas har tänt en brasa i kaminen och sakta, sakta börjar huset värmas upp efter att ha gått på semestermode en månad.

Tänk så mysigt vi bor! Det var min första tanke när jag klev innanför dörren. De varma tonerna från eken i möbler, parkett och kök kändes välkomnande och ombonande.

Jag måste erkänna att jag nästan var rädd under den sista halvtimmen av flygningen från London. Eftersom planet vi egentligen skulle flugit med hade trasig hyudralik så fick vi byta till ett annat som lämpligt nog stod oanvänt, men bytet gjorde oss en och en halv timma sena. Stormen Egon hann tillta lite och passade på att rycka och dra i planet åt alla håll och kanter och jag undrade hur piloten skulle lyckas landa oss säkert på Landvetter. Det tog en evinnerlig tid att ta sig genom molnen ner mot marken och inte förrän precis innan landningen kunde man skönja skogen och sedan byggnaderna vid landningsbanan.

Det dröjde länge innan vi fick våra väskor men till slut kunde vi i alla fall lämna Göteborg och styra kosan hemåt. Jag har sovit sammanlagt en kvart sedan jag vaknade vid 11:30 (svensk tid) i Miami i går. Nu är klockan 18:30 och Niclas är på väg att lägga sig. Jag är inte trött riktigt än men följer nog snart efter. Viktor sitter vid sin kära dator och Irma pratar ikapp med saknade kompisar.

Vi hade en liten tanke om att orka köra ända hem till Lidköping, handla på Willys och sen laga något enkelt att äta, men Niclas blev för hungrig redan på vägen så vi stannade vid Prästkragen precis söder om Vara och åt dagens. Det var ingen vidare upplevelse. Spättafiléerna var sega och räksalladen saknade räkor. Hela lokalen stank inpyrt stekos och inredningen var deprimerande rörig med billigt julpynt blandat med kinesiska urnor, blommiga mörka gardiner och brunbetsade möbler.

Det här har varit en resa som kommer ta lång tid att smälta. Vi har varit med om så mycket, fått så många nya intryck. Men det är precis som talesättet anger - borta bra, men hemma bäst.

Heathrow

Vi har mellanlandat i Heathrow efter en lite turbulent färd över Atlanten. Tack vare en stark medvind kom vi lite tidigare än beräknat till London, trots att vi var tvungna att starta senare än tänkt från Miami för att inte komma hit allt för tidigt eftersom det blåser så här...

Nu har vi tagit oss igenom säkerhetskontrollen (jag blev kroppsvisiterad för första gången, mina byxknappar gav utslag) och sitter och väntar på ett försenat flyg till Göteborg. Man har meddelat att förseningen beror på säkerhetskontroll av planet, men jag undrar om det inte är så att det är omlastningen av våra väskor som tar tid.

Niclas och jag lyckades bara slumra till fem-tio minuter på planet över Atlanten. Det är lite synd för det var ju meningen att vi skulle ha vår nattsömn då. Nu bör vi hålla oss vakna ända till i kväll för att ha en chans att ställa rätt dygnsrytmen.
Det är åtminstone bra om Niclas kan hålla sig vaken när han kör hem från Göteborg...

Mörka moln över flygplatsen i London.

Thank You for renting

Nu lämnar vi vår Ford Escape på Budgets hyrbilsparkering och tackar för lånet. Vi har åkt ståndsmässigt och bekvämt. Det är bara jag som fått lite ont i ryggen efter det obefintliga svankstödet.